Mattes grabbar

Igår var det en kanonfin vårdag här i skåneland. Och dessutom var jag ledig.. wihii
Såklart blev det spår. Det blåste lite och som alla “spårare” vet så ska man ju anpassa spåret efter vinden. Så gör ju aldrig jag, mest för jag orkar inte tänka på det

Min filosofi är att hundar som kan spåra, spårar hur som helst. Och alla hundar kan spåra, det de måste lära sig är att välja rätt eller välja det vi vill ska man kanske säga

För Bazze som snart spårat i sju år, är det inte mycket som försvårar. Men ibland använder han ögonen lite mer än jag skulle vilja.
Newton behöver ju utmanas lite, så han fick det “blåsigaste” spåret. Han är så lugn och fokuserad men hade lite svårt att hålla sig i kärnan till o börja med, han hade inga problem att hitta apporterna dock.

Hem o vila. Sen stod det dusch på schemat. Det är kanske inte vad de önskade och det är något motvilligt de går in i duschen. Men två nybadade briarder är två galna briarder, så ut o rusa av sig i trädgården..

Så idag. Nu är det återigen mulet o småregn. Är jag sugen på att ta ut mina nyduschade briard-pojkar i skogen.. Nej .. De kan väll få vara rena o lukta gått någon dag?
Så idag får det bli lite lydnad hemma i “rondellen”. Sen blir det klubben ikväll, innan kursen.

Ha en bra dag!

Idag packade vi spårväskan och gav oss ut i skogen. Provade ett nytt ställe, alltid skoj. Vilket toppen spårställe och vilka kanonspår det blev. Över stenmurar och bäckar och nästan lite som de småländska skogarna, som jag faktiskt saknar lite ibland (planerar inte att flytta tillbaka).. Efter två superfina spår med full pott, lämnade jag mobilen i bilen och så tog vi en riktig långis..

Upp o ner från kullar, murar, bäckar och allt vad det heter. Två genomblöta, skitiga, med halva skogen i pälsarna och lyckliga briardkillar hade jag med mig.. Fy fasen så de såg ut, men det är det värt.

Om jag skulle vara domare till spåren.

Newton: ca 300m 3pinnar. Lugn och metodisk, lite dålig markering på pinnarna.

Bazze: ca 600m 5pinnar. Snabb och säker, kan bli lite nonchalant när han tror han vet.

Men verkligen två superfina spår

Så inatt sover vi gott 😉

Newton o Matte har varit o provat på räddning. Varit på förträffar inför uttagning räddningshundutbildning till den internationella styrkan 🙂

Det finns så mycket att berätta om detta och jag är så supernöjd med min kille så ni kan inte ana.

Vi sattes på prov från första stund 🙂

De skickade in oss i en mörk byggnad. Sen fick vi en o en ta oss genom byggnaden och ut.

Vi skickades in allihop i en plåtcontainer, väll inne drog de igen dörren och vi fick order om o hoppa 😀

Sen var det gallertrappor och 4 meter upp på en gallerplatå.

Och så har vi fått krypa genom en tunnel under mark.

Vi har klättrat över en massa slangar.

Åkt kärra (typ skottkärra)

Vi skulle bära hundarna mellan lastbilar och ta oss över lastbilen och ta oss till nästa lastbil, utan att hundarna skulle nudda mark.

Såklart leta figuranter och leka med dessa.

Efter varje träff får man individuell bedömning utan krusiduller. Det första hon sa till oss var “vilken hund du har” 🙂 Han gjorde ju allt utan minsta bekymmer. Hon tyckte det var så kul att se våran trygga och stabila relation och hur han litar på mig. Om jag säger japp då kör vi, då gör Newton det. Han går först. Går på galler, i mörker, på höjder mm som inget. Han hade skitskoj, det ända han tyckte var lite läskigt var att åka kärra, men gång två var det heller inget konstigt.
Men vad gäller att söka figuranter (inget som vi tränat på då) så visar han inte nått jätte intresse vilket jag egentligen är oerhört tacksam för, efter Bazze som mer än gärna söker upp både frivilliga o ovilliga figuranter 😀 Däremot när de väl hittas så lekar han ju hemskt gärna och bra med dem 🙂

Kan också tilläggas att det sållades ut väldigt bra. Första gången var vi sex stycken, andra gången var det bara Newton av dem och tre nya ekipage.. Av dem var det Newton och en till som blev kvar typ, så gissa om det var tufft.

Han briljerade värkligen och var verkligen en oerhört god representant för rasen 🙂

Jag kan inte nog säga hur vansinnigt nöjd jag är med mitt val av valp och att jag väntade så länge och var så petig för att hitta just denna kille 🙂

Som många säkert vet har vi haft lite bekymmer med apporten här

Newton har tyckt att den varit sååå äcklig så han typ kräkts ut den, o när man fått han att bita i den några gånger så såg man hur det började vattna sig i munnen sådär som det gör innan man faktiskt kräks..

Men tillslut bestämde jag mig för att ta bort den helt och hållet i två månader, vi har inte ens tittat på den. Så tog jag här om dagen fram den, la den på golvet o sa apport.. Och vilken lycka, han plockade upp den 😀 Dag två lyfta han upp den och höll den tills jag fick den i handen.. wihiii

Det var det hela för nu 🙂

Vi får väll börja med att be om ursäkt för hur dåliga vi varit på att uppdatera här. Det får bli skärpning på det nu 🙂

2014 har varit ett slött år, vi har verkligen legat på latsidan. Men det har varit riktigt gott om jag ska vara ärlig. Ibland kan det vara bra och nyttigt att få lite distans till saker o ting. Och den här hundvärlden är och blir lätt lite mycket att ha o göra med. Så ibland blir det bara lite svårt att fokusera på rätt saker. Det är såklart inte enda anledningen till att vi valt att slappa 🙂

Vi har ju haft massor med tid till den fundamentala träningen. Vilket i slutat av detta år sattes på prov när vi var iväg på spännande träning, där Newton briljerade ordentligt och gjorde superfin reklam för vår underbara ras. Men detta återkommer jag till lite senare..

Vi har inte tävlat, knappt varit på någon utställning. Men i år kanske vi kommer igen

Nä vi har faktiskt inte planerat något speciellt, ta det lite som det kommer och bara ha skoj.

Pojkarna mår fint. Och så det ständiga skrytet om hur oberörda hundar man har.. eller?

Nä faktiskt inte. Bazze är inte glad åt det där jäklans smällandet. Bomberna är otäckast, raketerna är inte så farligt. Men tack o lov har vi “tränat” massa lugn-övningar (passivitetsträning-anpassad till Bazze) Så det går att hålla han måttligt samlad. Dessutom släpper han ju sånt snabbt, så har det slutat smälla så slappnar han av i stort sätt direkt. En o en är ju inte så farligt heller utan det är ju när det kommer många på en gång.

Newton bryr sig tack o lov inte alls och sov igenom hela tolvslaget. Det är jag tacksam för.. Men jag är inte sugen på att utsätta han för sån skit ändå, man vet ju aldrig vad som kan hända och vilka följder det kan få.

Stolt är jag över båda två oavsett 😉

Så vill vi önska god fortsättning och hoppas på att 2015 blir ett toppenår