Mattes grabbar

Överstimulerad eller understimulerad?
Här är väll också något där det finns lika många teorier som hundar.

När jag utbildade mig till instruktör valde jag som projektarbete “passivitet”, därför att jag tycker att detta är något som är superviktigt och inte självklart. Jag har med Bazze fått så många konstiga o rent ut sagt korkade tips.. Och då har vi gått alla möjliga kurser från valp till tävlingskurser.

Och senare som instruktör (och även som hjälpinstruktör innan dess) har jag sett många med hundar där just detta är eller har blivit ett bekymmer. Bazze tex var en sån där som bad om uppmärksamhet och tiggde om att vi skulle hitta på saker lite för ofta.. och då dum som man var gick jag på det.. Vad händer?? Jo resultat blir att han hela tiden (inte hemma) vill hitta på nått, aktivitetsnivån ligger på 100 i stort sätt hela tiden när man är iväg. Allt där man ska vara passiv tex platsen, är riktigt svårt, man riktigt ser hur det kryper i honom. Dessutom ligger han lite för nära där det kallas stress och jag har varit med om att det går överstyr, det är inte skoj det blir bara helt fel. Vi tränade väldigt mycket och hade riktigt skoj, men till vilket pris? Jag har valt att aktivt träna passivitet, när vi inte är hemma då.. Han blir belönad för att han frivilligt lägger sig när inget händer, han kommer aldrig lägga sig och på riktigt va helt avkopplad spontat.. Buren är också ett ställe (förutom hemma) där han kan stänga av, så buren är viktig. Samma med bilen.

Så en jätte varning för överstimulans är mitt tips 🙂

Understimulans då? Min mening är att detta är lätt att undvika. Man måste ju absolut inte vilja tävla i någon form för detta. Idag till exempel, tränade vi in att sätta sig i en kartong. Hela vovven i kartongen. Jättetrevlig lek, där man får använda huvud, fundera på vart man har tassar o rumpa och dessutom samarbeta med matte.. Mycket bra med simpla övningar.. Bara långa promenader är inte speciellt stimulerande, men man kan hitta på saker på vägen.. Godisträd, hoppa upp på stubbar, balansera på liggande träd.. med lite fantasi kommer man långt.. Sitta på parkbänkar, balansera på murar osv..

Så här vill jag bara säga aktivera era dogs, det är både kul och nyttigt 🙂

Balans i allt är det viktiga, lagom är bäst!

Hade idag ett samtal med en vän om just träningsmetoder.. Vi kan diskutera i timmar om teorier, metoder, avel och massa annat hundigt 🙂

Jag kan ärligt erkänna att jag är glad att jag har mitt egna sätt att tänka och träna. Det är också himla skönt när man känner sig säker på sin sak och när man vet det kommer funka. Jag har inget unikt sätt och inte heller är mitt sätt bättre än någon annans. Men för mig o mina pojkar funkar det hur bra som helst och vi har förbaskat skoj 🙂
Jag har inte gjort lika med Newton som med Bazze, såklart. Eftersom man lär sig en himla massa på vägen, blir man bättre på att förstå och har troligtvis en helt ny plan till nästa..

En annan sak som jag tycker är viktig är att man ska sluta mäta sig. Ibland kan jag känna att man utan att vilja kan bli delaktig i någon annans behov av att tävla. Jag o mina hundar kommer bara tävla för vår skull, med våra mål i sikte. Viktigast är att ha roligt, en vinst är inte alltid ett visst antal poäng. Ibland kan en liten detalj vara en stor vinst att fira..

Denna vän jag pratade med idag har kanske inte helt samma tänk som mig eller jag som henne. Men ömsesidig respekt och förståelse är väl hundra gånger viktigare.? Dessutom så är det ju inte så ofta tävlingsfolk är öppna med sina “problem” (för vi har ju alla felfria hundar, eller?), men jag känner att om man kan prata om dem så blir de inte så stora och så kan man ju få en annan infallsvinkel och kanske tips på ett nytt sätt att hantera dem.

I alla fall tusen tack för samtalen.. De är verkligen givande!

Om man frågar får man ofta svaret hellre fart och dämpa än tvärt om.. Är det på det ena eller andra sättet tro?

Jag tror att det är helt beroende på vem man är och vad man vill ha, det ena är inte bättre än det andra. Jag har en av varje och kan utan att ljuga att det har sina fördelar vilket som.

Jag har Bazze-blixten. Han gör allt i 300 och det han gör, gör han med sån glädje. Dock blir han lätt lite slarvig. Och en annan nackdel kan vara att han reagerar oerhört snabbt. Så om vi tex gör oss redo för ställande under gång och han får för sig att det är läggande, spelar det ingen större roll vad jag säger.. 🙂 Men att dämpa en sån som Bazze är helt omöjligt, däremot får man vara tydlig och förbereda han väl på vad som ska komma. Då kan han samla energin till det den ska vara.. Vi tränar oftast med godisbelöningar för de ska verka dämpande?? Ja jag vet inte men han exploderar om man stimmar till det 🙂

Sen har jag Newton-kluraren. Han funderar och klurar, oftast blir det rätt direkt och han är väl medveten om vad han gör. Här går det inte super-snabbt men det blir mer felfritt. Han har ett stort föremålsintresse. Som tur är annars tror jag att det hade varit trixit o få in fart. Jag har medvetet valt att hålla ner farten lite tills han är säker på vad han ska göra.. (och så långsam är han inte så det skulle bli ett bekymmer precis) Jag kan för egen del tycka att det är lite mer lättjobbat. Han är ju inte slö direkt, men det går inte i Bazzes 300.. Fördel är också att han har lättare för att klara störningar och behålla fokus.

Jag kan inte säga att jag tycker det ena sättet är roligare än andra eller att det ena passar mig bättre än det andra. Jag känner mer att vilken tur jag har som har en av varje. Jag lär mig massor och har hur kul som helst 🙂

Så nej jag tror inte att det är bättre eller sämre med en massa energi.. Det beror helt o hållet på vem man är och vad man vill ha och såklart vad man vill göra.

Jag vill också lägga till en liten parantes om den där “motorn” som alla vill ha..
Jag älskar motor och egendriv, men det betyder inte att man är super-aktiv. För mig innebär det viljan att jobba och uthålligheten när det är dags. Ladda rätt inför den uppgift som ska utföras.
För mig är motor en form av stress som absolut kan vara förödande. Motorn är också fullkomligt meningslös om den inte kan riktas till det som ska göras. Av o På-knapp är mycket viktigt. Händer det inget, ladda om..

Så tänker Jag!

Vinter i Wästantorp

Såg nu att det börjas med sammanställningar av hundåret 2013.. Kände pressen 🙂

Men nä det blir ingen i år.. Vi har, eller nä. Jag har helt ärligt haft ett ganska tufft år, med mycket motgångar (inte hundrelaterade alls). Lite svårt att hitta motivation och ork att engagera sig så mycket som man skulle vilja och önska. Och som man måste om man vill ut o tävla. Men vi kommer igen och då ska ni få se på fasen 🙂

Vi gör en glimt med höjdpunkter istället. Så här kommer den.

Malmö Int- Bazze BIR och Newton BIR-valp

Några fler fina BIR och BIM rosetter har det allt blitt i år, båda killarna har visat sig snygga 🙂

Vi har flyttat till underbara Skåne

Varit på en hel del roliga träffar bl. a briardspecial och briardträff för oss skåningar..

Träffat och tränat med lite “nya” träningskompisar.

Newton röntgad med finfina A-höfter

Sen kan jag ju avsluta med att jag är otroligt förtjust i mina underbara pojkar. Två helt olika hundar, finns inte många likheter mellan dem. Vilket är väldigt roligt och spännande och inte minst så lär jag mig massor. Sen har jag såklart lagt upp saker lite annorlunda för Newton än vad jag gjorde med Bazze. Mycket mer grundträning som balans och sånt.

Såklart har jag de två bästa briarderna i världen

Och planen för 2014..? Ja det får ni se 😉

Men det kommer bli ett jäkla bra år..

Ps. Jag kanske fyller på listan om jag kommer på nått mer