Hade idag ett samtal med en vän om just träningsmetoder.. Vi kan diskutera i timmar om teorier, metoder, avel och massa annat hundigt 🙂
Jag kan ärligt erkänna att jag är glad att jag har mitt egna sätt att tänka och träna. Det är också himla skönt när man känner sig säker på sin sak och när man vet det kommer funka. Jag har inget unikt sätt och inte heller är mitt sätt bättre än någon annans. Men för mig o mina pojkar funkar det hur bra som helst och vi har förbaskat skoj 🙂
Jag har inte gjort lika med Newton som med Bazze, såklart. Eftersom man lär sig en himla massa på vägen, blir man bättre på att förstå och har troligtvis en helt ny plan till nästa..
En annan sak som jag tycker är viktig är att man ska sluta mäta sig. Ibland kan jag känna att man utan att vilja kan bli delaktig i någon annans behov av att tävla. Jag o mina hundar kommer bara tävla för vår skull, med våra mål i sikte. Viktigast är att ha roligt, en vinst är inte alltid ett visst antal poäng. Ibland kan en liten detalj vara en stor vinst att fira..
Denna vän jag pratade med idag har kanske inte helt samma tänk som mig eller jag som henne. Men ömsesidig respekt och förståelse är väl hundra gånger viktigare.? Dessutom så är det ju inte så ofta tävlingsfolk är öppna med sina “problem” (för vi har ju alla felfria hundar, eller?), men jag känner att om man kan prata om dem så blir de inte så stora och så kan man ju få en annan infallsvinkel och kanske tips på ett nytt sätt att hantera dem.
I alla fall tusen tack för samtalen.. De är verkligen givande!
