Mattes grabbar

Vi tränar ju egentligen inte bruks. Spårar gör vi. För det är skönt o göra nått annat än bara vara på lydnadsplan och båda grabbarna älskar o spåra.
Så äh va fasen vi kör en lägre tänkte jag.
Platsen avstod vi för jag insåg att varken jag eller Zam har lust att vara still i fem låååånga minuter. Skotten fixar han ju men tiden, nja..
Specialen, alltså påsläpp, spåret och budföringen gav full pott. 10,10,10 😀
Men sen. Gå fot med koppel.. Det var vi inte bekväma med haha kändes urkonstigt. Sen gick det helt ok, nollade krypet. Men det var mest för jag inte var så tydlig
Men av 9 var det 4 som klarade sig från spåret och av dessa 4 var det Zam som tog guldet och en Uppflyttning till högre klass. Mål i bruks?? Inga just nu.. Nu blir det 100% lydnad och såklart spår men inte för tävling.

Vi var också på inofficiell lydnadstävling hos PTn. Gick riktigt fint, några missar men inga nollor. Fick även där guldet och ett första pris (som inte är officellt då)

Nu laddar vi om! Snart i mål.. Vi har än så länge följt planen som vi satt upp för två år sen.. Så jag är mycket nöjd!!

Vi har hunnit med några starter i 3an nu..

Man kan ju säga att det är med blandade resultat. Vi har för vana och nolla nått moment och då försvinner på tok för mycket poäng. Vad det beror på? Jo det är brist på erfarenheter, både från mig och Zam. Tex träna på lösningar när det blir fel, typ omdirigeringar. Har också varit dåliga förberedelser inför moment mm, eller att jag inte varit tydlig. Det krävs inte mycket för att nolla 🙂

Men det vi inte nollar gör vi bra 😀

Var på Öland och gjorde en kanontävling. Kändes bra från början till slut. Förutom värmen. 32 grader sol och vindstilla. Men han jobbade på fint och jag fick anstränga mig för o hålla huvet kallt som man säger 😀 281,5p Där satt den!

Dagen efter hade vi en till tävling. Kände inte för det men åkte ändå.. Why?? Det var vår absolut sämsta tävling någonsin på alla sätt. Inte bara vårat “fel”. Dålig plan. Många tekniska fel. Omotiverad och följde inte min plan osv.. Fan så dumt. Jag måste lyssna på min magkänsla.
Det är en sån tävling jag kommer radera.. Usch

Vi har fortfarande lite o fila på och vet vart våra Akilles ligger så vi filar vidare.

Nu ska vi iväg o träna!

Ha det gott

Zam har ju ny blivit uppflyttad till “eliten” som nu mer heter 3an då..
Man känner ju att det blir lite mer “allvar” och spännande ju närmare toppen man kommer.. Men vi har kul och följer vår plan. Eller ja det har ju gått lite bättre än jag planerat så vi ligger nån månad före planen men det ger ju oss mer tid för o ladda för 3an och det kommer ju med många fördelar..

Som vanligt kommer jag inte beskriva mål o planer här. Men om nån är nyfiken så fritt fram o fråga.. 🙂

Vad jag tror är avgörande för o nå sina mål, eller det som är avgörande för mig.
Våga ta i.. Planera och utvärdera.. Träna på rätt saker.. och gör det för din egen skull.. De ända som spelar roll är de som hejar på oss..

Jag tror alla kan komma långt om det verkligen är det man vill. Men det måste man inte vilja.. Vi har ju inte samma förutsättningar eller drömmar så inget konstigt alls.. Tycker dock lite ofta att folk vill komma långt men inte jobba för det.. Saker man inte kan på träning kommer inte funka på tävling heller.. inte alls konstigt faktiskt

Jag har ju kämpat med mina <3 briarder och vi har liksom aldrig fått till det.. Men det beror inte så mycket på dom, snarare att jag har för svårt att få till det på tävling av olika anledningar. Skulle inte byta dom mot nått.. Dessutom har de lärt mig en himla massa.

Javisst är det att göra det lätt för sig att skaffa en border collie. Men här stöter man på andra saker som man kanske inte tänker på. De är grymt uppmärksamma och har superlätt för o uppfatta saker som man själv inte har koll på.. Lägger snabbt ihop saker och “kan” en hel del själva.. Så här måste man vara extremt vaksam på vad som händer. Så nä du hamnar inte i eliten på att bara skaffa en.. Men det är tusan så mycket enklare att jobba med en hund som alltid vill.
Newton för övrigt älskar sitt liv vid ringside. Bara bus och mindre “krav”, livsnjutaren..

Noggrann planering och koll på alla detaljerna.. Massor med film och bra träningskompis och en PT sen jäklar!

Så laddade till tusen för detta året!

Så var då slutet på 2018 nära.

Sammanfattningsvis har vi haft ett kanonår.

Newton har hämtat hem 4 nya championtitlar.
Internationell champion
Norsk champion
Dansk champion
Slovakisk champion

Zam har 3 fina uppflyttningar
Appellen 220,75p
Startklass 179p
Lydnadsklass 1 302p

Newton var på världsutställningen och placerade sig som 3dje bästa championhane. Det är vi ju lite stolta över också

Och Zam gjorde ett kanonfint mh

Vi ser fram emot 2019 och mycket spännande saker väntar.

Newton har fått lov att gå på halvfart, inga planer för honom. Men om det känns rätt startar vi kanske nån tävling och någon utställning blir det nog. Men inga längre resor.. Vi kommer träna på såklart. Så lätt slipper man inte undan. Men det är ju lite trixigare att träna Newton. Eller i alla fall att tävla.. Min pälsiga bjässe <3

Zam.. För honom blir det ingen vila. Vi håller fast vid våra mål. Och delmålen för 2018 klarade vi fint. Zam har tom varit lite snabbare än jag hunnit planera 😀
Men nu känns det som vi börjar få kläm på varandra, har lite mer koll på hur vi funkar och vad han “behöver”. Han är ju fortfarande inte så gammal (1,5år) Så där finns ju en del kvar att lära.. Väldigt lite motgångar och jag kunde nog inte vara mer nöjd..
Vi har hittat ett bra system och har kanon hjälp “utifrån”

Det svåra i träning kan vara att hitta sin stil och stå fast vid det. Men jag tycker vi är där. Jag vet hur jag vill ha det och kan själv hitta den hjälp som passar oss och den hjälp vi behöver. Sen finns det ju ingen ände på hur mycket man kan lära i denna sport..
Man tar sig inte till toppen på egen hand. Och jag har en kanonfin hejarklack. Jag delar mina vinster med dom, de är ju en del av dom..

Så 2019 här kommer vi med stormsteg!!

Så gott nytt år på er alla!

Lite skrytbilder från 2018

Mental träning. Lyssnar bla på podden mentala mästare, kan rekomenderas. Man får massa vettiga tips.. 🙂

Lära in moment är inte så svårt och lära in snygga moment är inte heller så svårt. Men det är sällan där folk “faller” på tävling. Det är fokus och fokus på rätt saker. Och inte minst att inte vara färdig för start kan vara jobbigt både för hund o förare. Det funkar ju inte att skylla ifrån sig även om det kanske är sant att domaren är kass, tävlingsledaren inte är tydlig eller hundar runt ringen är stökiga. Jag tror inte jag varit på någon tävling där allt gått enligt “regelboken”.
Ju mer förberedd man är ju mindre obehags-nervös är man..

Men här ligger inte mitt problem. Mitt bekymmer är nog att jag vill alltid vara bättre. Tvåa är första förloraren 😀

Det första jag kollar när jag är klar är vart mina missar var och hur långt jag var från guldmedaljen. Inte samma som att jag är missnöjd, för det är jag sällan, vi gör ju vårt bästa och allt kan hända. Men jag skulle nog vilja njuta mer av framgångarna. Jag menar Zam är ju uppflyttad med god marginal ur både appell och startklass och han är bara 15månader. Så hur skulle jag inte kunna vara nöjd??

En annan sak är att dagen innan tävling är jag inte alls peppad på att tävla. Även om jag längtat som tusan på att komma ut så känns det inte alls skoj dagen innan. På tävlingsdagen är jag pepp igen. Jätte märkligt, men är medveten så jag brukar inte bry mig om mig själv och tillåter mig själv att känna så o hitta på nått skoj 🙂 Prestationsångest skulle jag gissa det kallas. Värre när jag tävlar Newton än Zam, troligtvis för att det är tusen gånger svårare att tävla Newton än Zam. Newton är inte sämre men har svårare att jobba vid motgång och har behov av att ha kontroll. Så jag måste ha koll på allt och det är svårt. Han o Bazze gör mig till den allra bästa hundtränaren 😀 Är det några man lär sig av så är det de “svåra”. Så ni som har dom, var löljigt tackamma!

Jag bryr mig ite heller om vad andra tycker, det är deras bekymmer. Är inte i behov av beröm. Jag tror att om jag skulle behöva bekräftelse av andra kommer jag oxå lika mycket påverkas av det negativa som folk känner sig tvugna att lufta. Och det är farligt för både självkänsla o självförtroende.
Inte så att det inte är kul att få beröm eller positiva komentarer (vem gillar inte det?), men jag behöver dom inte.. Extra kul såklart när det är nått man jobbat på eller som man själv är extra nöjd med..

För mig räcker gott att jag tycker vi är duktiga 😀

Vi har valt att inte stanna och tragga i de låga klasserna utan istället ta oss till “eliten”, där har man ju lite o fila på.. och bara att starta i nästa klass kan kännas lite upplyftande tänker jag.. Att man tar sig framåt och “uppåt”

Återkommer nog i detta ämne 🙂