Mattes grabbar

Förebilder
Vi har väll alla förebilder och säkert flera stycken och i olika sammanhang. Men är det inte trist när ens förebild gör eller säger något så man bara känner åh nej. Lite av det “fantastiska” bara dör..
De har ju kanske inte ens bett om o få vara en förbild men blivit det ändå.. Så de har ju egentligen inget ansvar.. Så jag tänker att vi ska väll alla göra så bra vi kan för att ifall vi är någons förebild.
En annan tanke angående förebild.. tex Zlatan (förlåt Zlatan) men det finns inget charmigt med att bli som honom, eller? Vi har nog denna typen i alla sporter. Är det sån man ska bli för att bli bäst? Då vill jag aldrig bli bäst, eller rättare sagt bevisa motsatsen. Ödmjukhet är charmigt.
Känner en massa ödmjukhet till alla grymma människor jag träffar i min satsning. Alla träningskompisar och alla tränare på både kurser och privatträning, Jag väljer ju dom med omsorg såklart, efter hur jag tränar och vad jag behöver hjälp med. Så jag har många förebilder, för olika delar och ibland ändras det.. Och ibland är jag till och med min egen förebild 🙂

Fokus på rätt saker

Pratas en del om fokus. Jag var på ett fantastiskt läger i helgen där det handlade en hel del om hur man tänker och känner (mental träning).
Lång historia kort.. Vi körde “tävling” både dag ett och två och efter varje tävling reflekterade över hur det gått och vad vi önskade med hjälp av tre frågor.
Det jag hela tiden återkommer till är att Zam har bättre fokus än jag har. Jag fokuserar på att han ska “sköta” sina uppgifter medans jag såklart borde fokusera på mina uppgifter för att göra det så lätt som möjligt för honom. En annan intressant sak jag kom fram till är både jag och Zam behöver ha uppgifter och kontroll för att kunna hålla fokus. Så vi ändrade en liten sak och så gjorde det stor skillnad. Så vi testade en sak och vips så blev det en helt annan upplevelse. Så fokus på rätt saker….

Jag rekommenderar alla, inte bara tävlingsnördar, att ägna lite tid åt mental träning.

Mål

Jag är helt övertygad om att mål gör stor skillnad. För ca 2,5år sen var Zam en liiiten plutt.

Då sa jag att 2020 ska vi tävla SM. Kändes som en evighet bort och nästan ouppnåeligt. Nu står vi med ett förstapris i från. Lite panik o lite antiklimax. Vi måste flytta fokus lite för just nu känns det nästan mer destruktivt än peppande. Så mitt nya mål är att ta mig till SM final 2022. Målet SM2020 är fortfarande kvar men numer ett delmål.

Men jag vill ändå trycka på att målet har hållit mig fokuserad och gjort det enklare att planera träningen på ett vettigt sätt utan att på nått sätt sätta press på Zam.

Tänkte jag skulle utmana mig själv med att skriva veckans tanke. Tankar om träning och livet med hund såklart. Så ska jag åtminstone ska få ihop 52 inlägg detta året 🙂 Utöver annat skoj då.

Så jag börjar med att vara en vecka efter 🙂

Årets första tanke.. Hat-moment till bästa moment

Vi hade från början svårt för vittring. Zam tycker bättre om moment med fart. Tog det för lång tid (ca 2 sekunder enligt Zam) så bara tog han en i högen. Så vi hade svårt att få till det och det blev ett sånt där moment som knappt ens var kul att träna.
Men sen bestämde jag mig för “nä fan heller, vi ska bli bra på detta”
Tänk utanför boxen. Så vi gjorde om, la aldrig upp det som på tävling och överdrev på alla möjliga håll. La pinnarna på bruksstegen, byggde torn, fyllde golvet, la dom i rutan med konor och apporter.. osv
Nu mer missar han i stort sätt aldrig. Genomsnittspoängen på detta det senaste halvåret är 9,5p..
Och det viktigaste. nu tycker vi det är kul och vet precis hur mycket och hur vi ska träna detta..
Nu får vi ta tag i nästa “hat-moment”, momentet som är svårt och klurigt att få till. Eller i alla fall första delen. Japp det förbannade framskicket, moment Rutan.. Det ska vi lära oss att älska 😀