Förebilder
Vi har väll alla förebilder och säkert flera stycken och i olika sammanhang. Men är det inte trist när ens förebild gör eller säger något så man bara känner åh nej. Lite av det “fantastiska” bara dör..
De har ju kanske inte ens bett om o få vara en förbild men blivit det ändå.. Så de har ju egentligen inget ansvar.. Så jag tänker att vi ska väll alla göra så bra vi kan för att ifall vi är någons förebild.
En annan tanke angående förebild.. tex Zlatan (förlåt Zlatan) men det finns inget charmigt med att bli som honom, eller? Vi har nog denna typen i alla sporter. Är det sån man ska bli för att bli bäst? Då vill jag aldrig bli bäst, eller rättare sagt bevisa motsatsen. Ödmjukhet är charmigt.
Känner en massa ödmjukhet till alla grymma människor jag träffar i min satsning. Alla träningskompisar och alla tränare på både kurser och privatträning, Jag väljer ju dom med omsorg såklart, efter hur jag tränar och vad jag behöver hjälp med. Så jag har många förebilder, för olika delar och ibland ändras det.. Och ibland är jag till och med min egen förebild 🙂
