Mattes grabbar

Newton o Matte har varit o provat på räddning. Varit på förträffar inför uttagning räddningshundutbildning till den internationella styrkan 🙂

Det finns så mycket att berätta om detta och jag är så supernöjd med min kille så ni kan inte ana.

Vi sattes på prov från första stund 🙂

De skickade in oss i en mörk byggnad. Sen fick vi en o en ta oss genom byggnaden och ut.

Vi skickades in allihop i en plåtcontainer, väll inne drog de igen dörren och vi fick order om o hoppa 😀

Sen var det gallertrappor och 4 meter upp på en gallerplatå.

Och så har vi fått krypa genom en tunnel under mark.

Vi har klättrat över en massa slangar.

Åkt kärra (typ skottkärra)

Vi skulle bära hundarna mellan lastbilar och ta oss över lastbilen och ta oss till nästa lastbil, utan att hundarna skulle nudda mark.

Såklart leta figuranter och leka med dessa.

Efter varje träff får man individuell bedömning utan krusiduller. Det första hon sa till oss var “vilken hund du har” 🙂 Han gjorde ju allt utan minsta bekymmer. Hon tyckte det var så kul att se våran trygga och stabila relation och hur han litar på mig. Om jag säger japp då kör vi, då gör Newton det. Han går först. Går på galler, i mörker, på höjder mm som inget. Han hade skitskoj, det ända han tyckte var lite läskigt var att åka kärra, men gång två var det heller inget konstigt.
Men vad gäller att söka figuranter (inget som vi tränat på då) så visar han inte nått jätte intresse vilket jag egentligen är oerhört tacksam för, efter Bazze som mer än gärna söker upp både frivilliga o ovilliga figuranter 😀 Däremot när de väl hittas så lekar han ju hemskt gärna och bra med dem 🙂

Kan också tilläggas att det sållades ut väldigt bra. Första gången var vi sex stycken, andra gången var det bara Newton av dem och tre nya ekipage.. Av dem var det Newton och en till som blev kvar typ, så gissa om det var tufft.

Han briljerade värkligen och var verkligen en oerhört god representant för rasen 🙂

Jag kan inte nog säga hur vansinnigt nöjd jag är med mitt val av valp och att jag väntade så länge och var så petig för att hitta just denna kille 🙂

Som många säkert vet har vi haft lite bekymmer med apporten här

Newton har tyckt att den varit sååå äcklig så han typ kräkts ut den, o när man fått han att bita i den några gånger så såg man hur det började vattna sig i munnen sådär som det gör innan man faktiskt kräks..

Men tillslut bestämde jag mig för att ta bort den helt och hållet i två månader, vi har inte ens tittat på den. Så tog jag här om dagen fram den, la den på golvet o sa apport.. Och vilken lycka, han plockade upp den 😀 Dag två lyfta han upp den och höll den tills jag fick den i handen.. wihiii

Det var det hela för nu 🙂

Vi får väll börja med att be om ursäkt för hur dåliga vi varit på att uppdatera här. Det får bli skärpning på det nu 🙂

2014 har varit ett slött år, vi har verkligen legat på latsidan. Men det har varit riktigt gott om jag ska vara ärlig. Ibland kan det vara bra och nyttigt att få lite distans till saker o ting. Och den här hundvärlden är och blir lätt lite mycket att ha o göra med. Så ibland blir det bara lite svårt att fokusera på rätt saker. Det är såklart inte enda anledningen till att vi valt att slappa 🙂

Vi har ju haft massor med tid till den fundamentala träningen. Vilket i slutat av detta år sattes på prov när vi var iväg på spännande träning, där Newton briljerade ordentligt och gjorde superfin reklam för vår underbara ras. Men detta återkommer jag till lite senare..

Vi har inte tävlat, knappt varit på någon utställning. Men i år kanske vi kommer igen

Nä vi har faktiskt inte planerat något speciellt, ta det lite som det kommer och bara ha skoj.

Pojkarna mår fint. Och så det ständiga skrytet om hur oberörda hundar man har.. eller?

Nä faktiskt inte. Bazze är inte glad åt det där jäklans smällandet. Bomberna är otäckast, raketerna är inte så farligt. Men tack o lov har vi “tränat” massa lugn-övningar (passivitetsträning-anpassad till Bazze) Så det går att hålla han måttligt samlad. Dessutom släpper han ju sånt snabbt, så har det slutat smälla så slappnar han av i stort sätt direkt. En o en är ju inte så farligt heller utan det är ju när det kommer många på en gång.

Newton bryr sig tack o lov inte alls och sov igenom hela tolvslaget. Det är jag tacksam för.. Men jag är inte sugen på att utsätta han för sån skit ändå, man vet ju aldrig vad som kan hända och vilka följder det kan få.

Stolt är jag över båda två oavsett 😉

Så vill vi önska god fortsättning och hoppas på att 2015 blir ett toppenår

För tredje gången rasade Bazze i vikt, bara sådär.. Till synes utan någon anledning. Detta har hänt tre gånger med ungefär ett/ett och ett halvt års mellanrum. Inget ändrat i träningsväg, foder, provat avmaskning osv.

Första gången rasade han från 50kg ner till 38kg.. Jag ökade fodret i omgångar men det hade inte den effekten man skulle önska. Det kändes som jag gav han en hink med mat och han gick ändå ner. Kan ju förtusan inte ge hur mycket som helst. Pratade med veterinär och “foderexperter” och kom fram till att prova högenergifoder. Nu är det ju så att Bazze har alltid haft lite känslig mage så man kan inte ge vad som helst, och under denna period blev det verkligen inte bättre. Han åt och drack som vanligt. Och förvånansvärt pigg och glad. Så högenergifoder tre gånger om dagen blev det och kanske lite extra leverpastej 😉 Efter detta har han alltid ätit högenergi. Veterinärerna ville också att om det inte hjälper att vi skulle utreda om det kanske var någon ämnesomsättningsstörning.. Men ordningen återställd, vikten på normala (för Bazze) 50kg. Tog bort det tredje målet (efter att han legat bra i vikt under en längre tid) av rent praktiska själ, inga bekymmer allt som vanligt..

Andra gången var efter att Newton blev en del av flocken, ca 1,5 år efter första gången. Samma sak hände då, men han han inte gå ner så mycket denna gång. 43kg som lägst. Och hur fan gör jag nu då? han äter redan högenergi.. Vi bytte märke på foder 🙂 Det funkade, tillsammans med att återinföra tredje målet och en större fodermängd. Riktigt så enkelt var det egentligen inte, det nya fodret valdes ut med omsorg. Pust

Och så var det dags igen nu i sommar. Bazze 45,5kg faaan jag börjar böla.. orka hålla på med detta jäkla trixande..
Men nu fick jag hjälp av Newton 🙂
Newton är inte matglad och just nu är han inne i en period när han inte äter upp sin mat. Newton har också gått ner men där är det ett kilo och det tycker jag inte är något att bekymra sig om. Men i alla fall. Newton lämnar någon deciliter av sin mat varje gång. Bazze äter alltid upp sin mat och går ut ur det rummet, men efter nån timme går han in igen och då får han ju ett mål till, alltså äter han tre till fyra mål om dagen nu 🙂 Var tillbaka och vägde pojkarna i förra veckan. Bazze +1,5kg och Newton +0,7kg wihii
Håller alla tummar för att den trenden fortsätter

Nu ska vi ut o njuta av den underbara sensommardagen

Ha det gott

Newton och jag har lite bekymmer med den där apporten 🙂
Han kräks ut den, så äcklig är den 😀
Han öppnar munnen och “tar” den, men när jag släpper då släpper han.. När man gjort det några gånger så vattnas det i munnen på han, precis som om att han ska spy när som helst haha.. Samma gäller apporterna i spåret. Dom kan man ju markera på annat sätt, så där bryr jag mig inte så mycket..
Men idag gjorde vi i alla fall framsteg, han bet och drog emot lite.. Baby-step men man får vara glad för det lilla 😀
Han är ju vansinnigt duktig på massa annat man kan inte va bra på allt 🙂