Idag är det fyra år sedan Lukas inte kunde va med mig mer. Han blev 12,5 år och det kändes som om om min finaste Lukke alltid varit hos mig.. Saknaden är enorm, och nä sånt går inte över.. Man lär sig o leva med det men det finns fortfarande stunder när det känns för jäkligt. Men jag lever med tron om att vi kommer ses igen..
Han kommer få en plats på hemsidan. Men jag ska bara fixa lite bilder och så..
Och för o muntra upp mig själv lite så kommer vi nu att ta det gröna kortet så man om man har lust får tävla i drag. Jag kände att det för oss skulle vara roligt att göra nått helt annat och eftersom jag förhoppningsvis kommer ha två fina fawn så tänker jag att det skulle vara en riktigt bra och rolig träningsform som skiljer sig en del från vår “vanliga” träning.
Ha det gott
