Idag laddade för en genom-körare av appellen..
La ut ett ganska klurigt spår med fyra pinnar, slutpinnen som nummer två.. I slutet hade jag satt en leksak i den gammla spårlinan och Andreas satt med andra änden bakom en stor sten o väntade..

Så dax att spåra.. Gjorde som vi brukar.. Hela ritualen som vi har för detta.. Gick till påsläppet och visade på.. Jäklar vad sugen han var på detta.. gick kanon fint.. missade en pinne, trodde jag o plockade upp den (gick ju inte så långt bakom).. Dumt, självklart kände han att han missat o gick tillbaka.. Han har ju lite svårt att släppa sånt.. men så gick det vidare, lika fint som före.. när vi började närma oss slutet, så hade vi lite längre mellan oss.. och så såg jag nått svart som låg typ en halvmeter från där bazze hade nosen, en huggorm tänkte jag.. snacka om hjärtsnurr.. men som tur var brydde sig inte bazze det minsta utan spårade förbi.. när jag kom fram såg jag att det var en snok som låg där.. inte lika farligt men minst lika otäckt.. Bara o skaka av sig, och “åka” vidare.. Så till slutet när saken åkte iväg.. Bazze tittade förvånat upp när den åkte iväg.. Men planen var att det skulle vara motiveringsspår.. så han ska ju iinte veta vart den tog vägen och inte få hitta den.. så vi gick iväg. o möte upp Andreas ute på vägen..

Så var det ju dax för lydnads delen.. Platsliggning, ca 3 minuter.. med störning av Andreas som grejade och drog ris o vad han höll på med.. Sen blev det linförighet, ställande, inkallning och läggande.. Inte riktigt appellen-momenten men men. Han var riktigt på g och allt gick kanon. Den svåraste störningen var när Andreas gick iväg..

Avslutatde med ett dopp i sjön.. Lite fix med bryggan (som Andreas mejjade ner med traktorn förra helgen, så fick jag det sagt). Lite kaffe och vila sen hem..