Idag är första dagen på länge som vi är helt lediga. Då får man passa på att göra allt man inte hinner annars :)Och tur med vädret har vi.
Vi har varit och spårat. Vilket gick fint, båda är kanon duktiga spårare 😉
Håller ju på med den där klickertränar utbildningen och har lite kvar, bland annat så måste jag filma lite grundfärdigheter. Fick lite hjälp med detta till vissa av grejerna, tur att det finns nån som kan offra en stund 🙂 . Men det tragiska var att när jag tittade på dessa efteråt, så insåg jag vilka otroligt höga krav jag har på Bazze som nästan gjorde allt felfritt, minsta lilla “fel” så blir jag jätte missnöjd. Syntes asväl.. Konstigt om han får prestationsångest. Han är verkligen grymt duktig. När jag satt där med mitt fruktansvärt dåliga samvete tänkte jag att om jag hade sett någon annan prestera som bazze gjorde på filmerna hade jag varit grymt imponerad.. Dessutom om jag ser andra som pressar sina hundar, så tycker jag så synd om hundarna som gör allt för att lyckas. Sen vill jag inte skylla på träningskompisar, men tränar man inte ihop med folk för att de ska säga vad som är bra och dåligt? När man inte ser det själv?
Nu när jag är väl medveten om detta så har jag ju möjlighet att göra något åt det och det känns toppen.
Jag kan verkligen rekomendera alla att filma, hur jobbigt det än är.. inte minst att titta på efteråt 🙂
Jag har en massa beslut som ska tas oxå, vilket är lite energikrävande.. Men måste väll göras. Problemet är att varannan dag lutar det åt ett håll och varannan åt ett annat. Bland annat om hur jag ska göra på jobbet eller om jag ska fortsätta över huvudtaget. Har ju både pensionat och dagis och kurser (som jag nu får hålla helt själv, så var det ju inte planerat). Jag är så less på att folk verkar tro att man bara ska finna sig i allt..
Tur man har familjen och dogsen.. 🙂
Nähä nu ska jag röja lite här medans pojkarna slappar. Sen ska vi nog träna, med en possitiv attityd och kameran hihi
Ha det gott
