Jag sitter o funderar på varför man inte kan vara helt uppriktig när man har med “hundfolket” att göra, ibland känns det som det ständigt pågår en tävling om vem som har den bästa hunden. Färg, mentalitet, storlek, snabbast, smartast, uthålligast, mest förig, bästa spåraren osv osv
Dessutom förställer man dem genom att fixa till bilder och “undanhålla” beteenden eller hälsa.. Hade det inte varit bättre om vi varit helt uppriktiga med det som kanske inte är så bra, så har man ju chans att ta hänsyn och bli bättre på det och få hjälp att hantera det kanske.. Man ska såklart se till hundarnas fördel och alla deras goda egenskaper.. men är det fult att ha en hund med hd-fel, lite felaktiga färger, fel krok, för lång eller för kort päls eller för mycket skärpa och rädslor tex??
Jag bestämde mig för ett tag sen att jag inte skulle delta i en tävling som jag ofrivilligt blivit delaktig i och heller inte var intresserad av att delta i. Jag känner inte att jag behöver hävda mig eller tala om hur jäkla bäst mina hundar är.. De har brister, precis som alla andra.. Men mina hundar passar mig perfekt. Jag har aktivt valt och funderat noga på vad jag vill ha för typ, vad som passar mig bäst.. Kanske med hjälp av erfarenheter har man ändrat lite kriterier 😉
Men denna tävling som jag blev ofrivilligt indragen i.. Jag tänkte att jag ska lyckönska dem och att jag inte på nått sätt ska försöka överträffa dem. Jag känner inte att jag behöver eller vinner nått på att hänga på det. Om dessa är så jäkla perfekta o bäst som de påstod, varför syns inte det på resultaten??
och jag säger bara
Jag tror att de som spär på mest, har mest brister att dölja.. Är man nöjd behöver man inte framhäva sig själv hela tiden eller alls för den delen 🙂
O så var det med det 😀
