Förra helgen debuterade vi i appellklass spår.
Första gången jag o Newton tävlar så inga höga förväntningar. Och målet var att överleva o ha skoj 😀
Släppte på han på spåret. Supersnyggt påsläpp. Bästa spårarbetet han någonsin gjort. Markerade första pinnen kanon. Men jag trodde det var för tidigt och jag såg den inte när jag kollade ner (tänkte inte på att flytta på gräset, en erfarenhet rikare). Så skickade han vidare.. Kanon bra jobb i vinklar. Såklart spårade han på kanonfint men markerade knappt nästa pinne, jag hade ju redan sagt att det var fel.. fan oxå Men slutpinnen fick vi i alla fall. Han gjorde bara en dutt och gick vidare men som tur var såg jag den (rödbrun, hade inte en tanke på att de kunde va det, syntes knappt mot underlaget attans) och kunde belöna.. Nolla på spåret men så himla nöjd över hur kanonfint han spårade. Så vi bröt o njöt över vår “vinst”
Men nu till en reflektion.. Folk i allmänhet är sinnesjukt dåliga på pepptalk. Vad synd, vad tråkigt och bättre lycka nästa gång är INTE peppande.. Snarare tvärt om, nedlåtande och snudd på elakt.
Fokus på det bra! Grymt gjort att ni startar. Grattis till kanon spårarbete. Bra gjort att bryta med den goa känslan osv
Varför är det så svårt o fokusera på det bra och bara se det som inte gick som regelboken önskar.
För övrigt så kan jag säga efter alla tävlingar jag gjort med Bazze så är de viktigaste läxorna
– Det spelar ingen roll vad folk tycker och säger, vare sig det är positivt eller negativt. Det är bara vad jag tycker o känner inför våra prestationer som räknas och är viktiga.
– Det viktigaste och absolut viktigast är att vi har roligt och gör vårat bästa. Oavsett poäng-resultat.
– Vi är ett team.. Jag, Newton och nu mer maskotten/hejarklacken Bazze
Så slutsats.. Jag är galet nöjd över vår debut.. Vi vann massor 
