Hur bra mina hundar är mäts inte i hur bra de presterar på tävling. Och jag känner inte att jag behöver övertyga eller bevisa för någon annan hur bra de är. Jag är stolt och nöjd över alla mina hundar, de är vad jag (och generna) gjort dem till och jag vill inte ha dom på nått annat sätt.
I helgen blev Zam Svensk LydnadsChampion 😀 det har vi tränat för och jag önskar jag filmat. För just denna tävlingen hade vi så himla skoj, började lite skakigt (inte tävlat på ett halvår) men sen hade vi precis lika kul som när vi tränar. Zam “skrattade” sig igenom programmet och löste svårigheter på ett utmärkt sätt. Älskar att se när han tänker till. Och han blir så himla upplyft när han fattar att han löste det..
Jag är också stolt över mig själv som håller fast vid mitt sätt att träna och att jag faktiskt inte blir besviken över det där vi inte får till, ni som känner mig vet hur petig jag kan vara.
Fick fina kommentarer vilket givetvis är trevligt men viktigast är att vi hade roligt och att vi hade en härlig känsla. Resten kommer som en bonus
